Det fornnordiska ordet sorgh som beskriver smärta och bekymmer härstammar troligen från ordet Surksyuati som betyder ¨bekymra sig om¨ på Sanskrit. Sorgen kommer när du förlorar någon eller något du inte kunde tänka dig att förlora. Det är längtan efter något du vet inte kan komma tillbaka. Smärtan skär igenom hela din kropp och själ. All energi rinner bort. En otrolig tyngdkänsla förlamar dig. I förlängningen lär oss sorgen att vårda det som är betydelsefullt för oss. Den talar om för oss att vi ska ge utan att kräva något tillbaka. När du möter din vän som har sorg, lyssna bara och håll om. Med tiden kan man försonas med sitt förflutna och få frid igen. Ur sorgen stiger en visare människa fram.
Jag kallar mig naturfotograf därför att jag oftast söker mina motiv i naturen. Men det är egentligen kopplingen mellan natur och mänsklig kultur som fascinerar mig mest. Jag letar efter naturens inflytande på människan och språket. Idag förlorar många människor sin samhörighet med naturen. Vi lever i städer där vi försöker behålla vår kontakt med naturen men också kontrollera den genom att så växter i krukor och ha sällskapsdjur. Kunskapen om hur vi överlever i naturen och i världen försvinner allt mer. Vi har byggt ett glashus omkring oss där vi tror oss sitta säkert men så fort naturen spänner musklerna lite, krossas väggarna och vi blir små och otrygga. Jag vill göra bilder som låter åskådaren få aha-upplevelser eller bilder som är hemlighetsfulla och inte avslöjar sitt huvudmotiv omedelbart. Jag vill hitta bilder som berör åskådaren, som visar hur vi under olika tidsperioder påverkat och påverkats av naturen. Jag vill göra bilder som visar hur vi fortfarande är en del av naturen och hur vi påverkas av ett genetiskt arv som styr vårt beteende.
Det har hänt mig några gånger under livet att jag plötsligt fått se någonting som jag inte alls förstår. Någonting hoppar över vägen framför bilen men det går inte att känna igen. Det rör sig inte som något djur jag känner till, det har ingen päls och kroppen är som en blandning av människa, hund och känguru. Jag söker efter en lekkamrat i mörkret men när jag sträcker ut handen och ropar får jag inget svar. Någonting sitter där i mörkret men det är inte min kamrat. Jag springer därifrån. Jag försöker skapa en bild av en häger som står och fiskar men det finns någonting okänt som observerar mig. Det oroar mig, jag ser någonting men förstår inte. Hjärnan behöver sinnesintryck, minnesbilder eller ord som kan förklara det okända. Ibland finns det inga svar och jag får acceptera att jag sett någonting jag aldrig kommer att förstå.
Ordet spegel kommer från latinets speculum. I förhistorisk tid speglade man sig i vatten eller metallskivor . Det gamla nordiska ordet för spegel var skugg-sja vilket betydde skuggsyn. Skugga och spegelbild är två av de bilder av dig som ligger till grund för din självuppfattning. Du får även ta emot bilder från andra varelser som visar hur de ser på dig. En del bilder är skeva eller ofullständiga, andra fullständigt fel. En del ligger nära sanningen men vem du egentligen är vet du kanske inte ens själv. Bilderna påverkar dig. Jag tror det är viktigt för dig att välja vilka bilder du ska ta emot och vilka du ska förkasta. Omge dig med de speglar och varelser som förser dig med bilder du kan växa med. Förkasta de speglar och varelser som ger dig bilder du vissnar av.
Arne Wennberg 