Skip navigation

Monthly Archives: december 2009

I fornnordiska språk betydde vinter även år . Detta lever kvar i vissa ord som t.ex vintrunge som betyder årsgammalt föl och vi kan fortfarande fråga hur många vintrar någon levat. Det intressanta för människan som levde nära naturen var årstidernas gång, sådd och skörd och planeringen inför de olika årstidernas olika tillgång på föda. Med en större exakthet för dagen då övergången mellan två tidsperioder sker kom även en rädsla. Närvaron av onda makter kunde vara större så det var viktigt att tända eldar för att hålla det onda borta, vid tolvslaget kunde domedagen inledas och om man sov över midnatt visste man inte om man skulle vakna igen. Därför var det viktigt att vaka in det nya året och den traditionen lever kvar även om en del av skräcken har försvunnit. Jag håller mig borta från fyrverkerierna och beger mig ut i natten för att uppleva månskuggorna denna natt. När det gäller att mäta tid har månen alltid haft en stor betydelse. En månad har alltid betytt tiden mellan två fullmånar. Själva ordet kommer från Sanskrit och betyder just mäta. Vill man uppleva närheten mellan människa, natur och tid vet jag inte bättre sätt än att se månskuggan förflytta sig under stjärnhimlen en kall vinternatt.

 

Julkärven är idag ett välkommet födotillskott för våra fåglar. Ursprungligen är den skördens första kärve som sparades till julen  och sattes ut på en stör under höknatten (vintersolståndet) som ett offer till Odin, så att hans häst kunde  äta av den under den vilda jakten . Den vilda jakten hördes på natten och ansågs vara Odens jakt efter övernaturliga väsen. Odens häst Sleipner var en grå, ardennerstark, åttafotad häst. Sleipner hade runor inristat i tänderna och kunde galoppera snabbare än vinden. Sleipner färdades på marken, i luften och till havs och var mycket älskad av Oden.

Jag ger dig av mitt ljus och min förhoppning är att ljuset i min själ ska lysa upp mörkret i din själ. Jag ger en del av mitt liv till dig så att ditt liv ska bli bättre. Att ge någon annan ljus är en kärleksfull handling, men det är lika viktigt att ha förmågan att ta emot ljus när man väl får det av någon. Ljusbärandet är en stark symbolisk handling, i forntid byggdes högar med ris på de högsta kullarna s.k vårdkasar som antändes en efter en in i landet som varning, att nu kom fiender. I olympiska spelen överlämnas en eld mellan löpare som en symbol för seger, fred och vänskap. Lucifer kommer av de latinska orden lux(ljus) och ferre(bära) och är ett namn på morgonstjärnan. Lucia brukar även hon kallas för ljusbärare. Men i hennes fall är ljusen en symbol för glorian runt huvudet som bärs av alla helgon i den katolska kyrkan. De första människorna hade säkert ljusbärare när de förflyttade sig mellan boplatserna. Eld var svår att skapa, det var  lättare att bära den med sig.  Vi har använt elektriskt ljus i nära 150 år, innan dess fanns gasljus i viss utsträckning. Innan gasljuset fanns fick vi bära ljuset med oss. I städerna fanns lyktändare som gick runt och tände varje gatlykta. Att vara ljusbärare är en uråldrig handling men ack så viktig även i dessa tider då ett annat mörker hotar att breda ut sig över världen. Bli en ljusbärare om du inte redan är det.