Skip navigation

Tag Archives: Foto

Ordet spegel kommer från latinets speculum. I förhistorisk tid speglade man sig i vatten eller metallskivor . Det gamla nordiska ordet för spegel var skugg-sja vilket betydde skuggsyn. Skugga och spegelbild är två av de bilder av dig som ligger till grund för din självuppfattning. Du får även ta emot bilder från andra varelser som visar hur de ser på dig. En del bilder är skeva eller ofullständiga, andra fullständigt fel. En del ligger nära sanningen men vem du egentligen är vet du kanske inte ens själv. Bilderna påverkar dig. Jag tror det är viktigt för dig att välja  vilka bilder du ska ta emot och vilka du ska förkasta. Omge dig med de speglar och varelser som förser dig med bilder du kan växa med. Förkasta de speglar och varelser som ger dig bilder du vissnar av.

Annonser

När jag väljer en bild att sätta upp på väggen är det oftast inte det rena, avbildande. tydliga fotografiet med skärpa jag vill se. Det ofärdiga som låter hjärnan fylla i det som saknas tilltalar mig mer.  I en bok eller tidning däremot blir jag gärna imponerad över skarpa bilder och tydliga miljöer. Det kan vara fantastiska bilder men jag skulle inte sätta upp dem på väggen. Hur är det för er ? Hur tänker ni när det gäller bilderna som ni vill bo tillsammans med ? När jag går ut för att göra en bild för min vägg måste jag överexponera eller underexponera och se till att det uppstår rörelseoskärpa. I de otydliga formerna och rörelsen upplever jag mer av djurets egenskaper, mer av skönheten, mer av det som vi delar. Framför mig går en individ som delar sitt liv här på jorden med mig.

  

Ordet drömmer är ett ord som är liknande i de flesta europeiska länder. I fornsvenskan hette det drömber. Den ursprungliga betydelsen skulle kunna vara skenbild. Det indoeuropeiska ord som man tror ligger till grund för ordet betyder skriker. Det är under REM-sömnen människan drömmer mest. Om djur drömmer vet vi inte med säkerhet men man har konstaterat REM-sömn hos samtliga däggdjur och fågelarter som man har undersökt. Man har inte kunnat registrera någon REM-sömn hos bananflugor, så det är möjligt att det är något som finns endast hos ryggradsdjur. De flesta drömforskare tror att det är en gammal biologisk aktivitet, som sträcker sig flera miljoner år tillbaka i tiden. Varför vi drömmer finns det många teorier om. Jag tror att det är ett sätt för hjärnan att förbereda sig för olika situationer som den tror kan inträffa. Naturfolk har ofta en tro att drömmen är en verkligare värld än den vakna. De djur man stöter på i drömmen betraktas ofta som själsligt sammanbundna med drömmaren. De kallas för totemdjur. Är det möjligen så att våra totem djur drömmer om oss också ?
 
 

 

Det har i nästan alla kulturer sedan tidernas begynnelse funnits talesätt med samma andemening som vårt ¨när man talar om trollen så står de i farstun¨. När man benämner trollet eller den onda makten med dess rätta namn, kallar man på den. Jag känner ibland så själv. Kan jag bara hitta det rätta namnet uppenbarar sig snart min frågeställning eller värsta oro framför mina ögon och då kan jag hantera det. Människan har sedan tidernas begynnelse haft ett starkt behov att sätta namn på allting. Föremål, känslor, handlingar och sinnesintryck allt har sitt namn. Tänk dig att du står framför något som du inte kan sätta namn på. En varelse som inte är någonting du kan beskriva, en känsla som du aldrig har haft eller hört att någon annan har känt. Det obeskrivbara står framför dig. Vad kan du göra ? Ska du fly eller slåss ? Lämna det bakom dig, glömma och gå vidare. Ingen klarar att möta det onämnbara. Namnlös fasa, vad säger det dig ?

Igår kom en snok simmande fram till mig när jag satt vid ån. Han tog sig upp via mitt ben och sedan slingrade han sig ned och vilade vid min sida. Snok är ett fornordiskt namn som har spridit sig till andra språk som t.ex engelskans snake.  I fordom hade man i gårdarna en husorm, oftast en snok, som gav skydd åt gården och lycka åt boskapen. Man matade den med mjölk och den fick inte dödas. I de flesta kulturer är ormen en symbol för återfödelse och liv, troligen på grund av dess förmåga att ömsa skinn.   Käken och benen i gommen är endast förbundna med band så ormar kan få ett stort gap. Snoken har inga gifttänder utan endast giftig saliv som de kan förlama sitt byte med.

Alla livsformer styrs av urtida sensoriska program. I våra gener finns ett varseblivningsystem som har utvecklats för att skydda oss mot faror och hjälpa oss i fortplantning och överlevnad. Vår uppmärksamhet fångas av rörelse,  färger, oväntade ljud, dofter, former eller siluetter som kan utgöra en fara och vi försätts i ett tillstånd av kamp eller flykt. Vår uppmärksamhet fångas av ögon som stirrar på oss. Vi ser ett ansikte och blixtsnabbt avgör vi om det är ett hot eller en möjlighet. Är det ett rovdjur, en flockmedlem, möjlighet till fortplantning eller mat? Hjärnan söker efter ögon och ansiktsformer överallt och det kan vara svårt att se det som verkligen visar sig. Det kan vara bra att känna till hur hjärnan sållar ut det som ska presenteras för vårt medvetande både som bildskapare och observatör. Det är mycket som vi missar att upptäcka i den processen men det är också en utmärkt möjlighet för oss att utnyttja när vi vill att människor ska uppmärksamma våra bilder. Det är också en kunskap som gör det möjligt för oss att komma nära djuren utan att skrämma dem. Här finns ett ansikte som nästan förstör bilden därför att det drar bort uppmärksamheten från motivet.  Gräsanden höll faktiskt på att landa mitt i huvudet på rådjuret som drog tillbaka öronen sekunden efter att den här bilden togs. Någon rädsla märkte jag inte av, kanske är det vardagsmat för simmande rådjur att ha fåglar runt öronen.

Ordet tupp är fornsvenskt och syftar på kammen. Tidigare benämning är hane som i sin tur är besläktat med det latinska ordet för att sjunga. Från ordet hane har även den feminina varianten höna bildats. Fasanen har likaljudande namn i de flesta europeiska språk. Namnet är hämtat från en flod i kaukasus som grekerna benämnde Fasis. Man tror att de ursprunglika fasanerna hämtades från detta område. Under dagens expedition till Vakö myr stötte jag ihop med denna fasantupp. Hormonstinn följde han efter mig i skogen på en meters avstånd, utmanande försökte han stoppa mig. Försökte jag dra mig undan hoppade han upp och bet sig fast i mina byxor medan han slog med vingarna. Till slut spelade jag med och utkämpade en tupparnas strid med honom där jag milt föste undan honom med stöveln. Efter tio minuter tröttnade jag och satte mig under en gran. Då blev han nöjd och försvann i skogen. Ett sällsamt möte i påsktid. Anledningen till att vi talar så mycket om tuppar, höns och ägg under påsk är att lanthönsen började värpa under den tid då människorna fastade. Vid fastans slut (Påsk) blev det ett överskott av ägg. Man kunde frossa i ägg eller ge bort de som gåvor. Ägget är också en fruktbarhetssymbol sedan hednisk tid. Påskriset användes ursprungligen på Långfredagsmorgon då man piskade varandra som en påminnelse om Jesu lidande. Jeg blev till min fasa piskad av påsktuppens vingar. En passande inledning till påsken för en naturfotograf. Glad Påsk önskar jag er alla.

 Ordet mus användes även under forntiden i norden men kommer ursprungligen från sanskrit. Det finns faktiskt ett samband mellan ordet mus och muskel. I forna dagar trodde man att när man böjde armen sprang en råtta fram och tillbaka under huden. Börjar man fundera hittar man ganska många djur och insekter som än idag används för anatomi och kroppsliga symtom och företeelser,t.ex. fjärilar i magen, myrkrypningar, latmask, kråkor, korpögon, getingmidja, rådjursögon och örnnäsa. Vi använder oss fortfarande av dessa kopplingar till naturen när vi namnger ny teknik, t.ex optisk mus, nalle, virus, worms och bugs. På detta sätt avdramatiserar vi det som känns otryggt eller som vi inte riktigt förstår oss på.

 

Vad är jaget ? Medvetenheten om sig själv som ¨jag¨, att se sig själv utifrån. Vi känner till ganska mycket om hjärnans funktion. Den inhämtar data från känselkroppar i huden, musklerna, bindväven och skelettet så att vi upplever och minns beröring, kyla värme, vibration, rörelse och smärta. Den samlar in data från syn, hörsel, smak och lukt och sammanbinder allt i ett nätverk av minnesbitar klassificerade efter lust och olust som dessutom är placerade i en tidsaxel. Den styr vår motorik och lagrar alla rörelser i minnesbitar som sedan kan användas automatiskt som motoriska program. Dessa funktioner har även djurens hjärnor om än specialiserade och i vissa områden överlägsna oss människor. De flesta nya beslut påverkas av minnen från liknande situationer till den som du ska ta beslut om och de är kopplade till lust eller olust. Men vi vet inte var i allt detta vårt jag uppstår. En del påstår att vårt jagmedvetande är det som skiljer oss från djuren. Det är ganska intressant att man kan dra en sådan slutsats när vi inte ens har hittat förklaringen till vår egen jaguppfattning. Jag tror att jagmedvetenheten är grundläggande för hjärnan hos alla levande varelser, den behövs som fundament när du kommer till vägvalet mellan lust och olust.

En vandring i månskensnatten tidigt på året väcket tankar och minnen. En gång för länge sedan fanns här människor som brukade jorden. Marken gav inte mycket tillbaka ty detta är stenarnas rike. Skulle man hålla sig med djur krävdes foder de långa kalla vintermånaderna och slåttern räckte ofta inte till. Man klippte då skotten på lövträden för att så snabbt som möjligt få massor av löv som sedan torkades och sparades till vintermånaderna då de gavs åt boskapen som foder. Detta förfarande kallades hamling. Hamlade träd växte långsammare, åldrades fortare men kunde likväl uppnå en aktningsvärd ålder. Fortfarande finns de här som ett minne från den tid då människor höll sig med boskap här på ön. På något sätt känns det riktigare att se på dessa träd i månljuset. Kanske för att träden är som en spegling från en annan tid liksom månljuset endast är en spegling av det ljus som finns någon annanstans.