Skip navigation

Monthly Archives: maj 2010

Det har i nästan alla kulturer sedan tidernas begynnelse funnits talesätt med samma andemening som vårt ¨när man talar om trollen så står de i farstun¨. När man benämner trollet eller den onda makten med dess rätta namn, kallar man på den. Jag känner ibland så själv. Kan jag bara hitta det rätta namnet uppenbarar sig snart min frågeställning eller värsta oro framför mina ögon och då kan jag hantera det. Människan har sedan tidernas begynnelse haft ett starkt behov att sätta namn på allting. Föremål, känslor, handlingar och sinnesintryck allt har sitt namn. Tänk dig att du står framför något som du inte kan sätta namn på. En varelse som inte är någonting du kan beskriva, en känsla som du aldrig har haft eller hört att någon annan har känt. Det obeskrivbara står framför dig. Vad kan du göra ? Ska du fly eller slåss ? Lämna det bakom dig, glömma och gå vidare. Ingen klarar att möta det onämnbara. Namnlös fasa, vad säger det dig ?

Igår kom en snok simmande fram till mig när jag satt vid ån. Han tog sig upp via mitt ben och sedan slingrade han sig ned och vilade vid min sida. Snok är ett fornordiskt namn som har spridit sig till andra språk som t.ex engelskans snake.  I fordom hade man i gårdarna en husorm, oftast en snok, som gav skydd åt gården och lycka åt boskapen. Man matade den med mjölk och den fick inte dödas. I de flesta kulturer är ormen en symbol för återfödelse och liv, troligen på grund av dess förmåga att ömsa skinn.   Käken och benen i gommen är endast förbundna med band så ormar kan få ett stort gap. Snoken har inga gifttänder utan endast giftig saliv som de kan förlama sitt byte med.