Skip navigation

Monthly Archives: augusti 2009

sädesärla72

Det nordiska namnet Ärla är ett mysterium. På isländska kallas den Erla. Vad det betyder vet ingen. På andra ställen i världen har den fått namn efter sina rörelser. Ett äldre franskt namn var lavandie’re eller tvätterska. Det namnet kan härledas till 1500 talet då fransmännen liknade den vippande rörelsen på stjärten med tvätterskornas klappträn. Det vackraste namnet jag känner till är det italienska namnet, ballerina bianca, som syftar på den trippande gången. Denna orädda lilla vän följer mig vid älven, sjön och havet. Ofta kommer hon ganska nära, verkar nyfiken på utrustningen. Detta är ett minne från Ryfors då hon jagade nykläckta sländor med avancerad luftakrobatik. Sländorna simmar upp från botten, trycker sig igenom ytspänningen och kryper ut ur sitt nymfskinn. De sitter kvar en stund för att torka vingarna sedan lyfter de och då tar ärlan dem.

Annonser

dåligtväder72Väder är idag beteckningen för tillståndet i en atmosfär. Från 1700 talet och bakåt fanns en tydligare koppling mellan orden väder, luft och vind, vilket ännu idag lever kvar i en del begrepp som beskriver tillståndet i vår och andra däggdjurs mag-tarm kanal. För sjöfarare i vår historias gryning betydde dåligt väder dålig vind men idag är det kanske just hård vind och regn som räknas som dåligt väder. När en vattendroppe får en diameter som överstiger 0,05 mm faller den ner från sitt moln för att åter samlas i bäckar, sjöar och hav. Vad är det då som gör att så många människor blir betryckta och tungsinta i gråväder. Det är ju samma vatten som sedan skänker oss så mycket glädje och ro i sinnet när det strömmar fram i vattendraget.

skäggdopping72

Solen har precis visat sig över horisonten och färgar dimman över Helge å gul. Vattenånga stiger upp från åns vatten för att så småningom samlas i större droppar och bilda moln högre upp. En skäggdopping glider fram i stillheten.  Under Järnåldern gled vikingaskepp förbi här i morgondiset på väg ut till fornborgarna och byarna runt Möckeln, kanske för att hälsa på hövdingen Taxe eller den fagra hövdingadottern på Höö. En del män skulle kanske färdas ända till England för att hämta hem rikedomar och slavar. En del blev kvar, andra kom hem med berättelser om länderna bortom haven. Det var onda tider för de som bodde nära vatten och inte kunde försvara sig. Men kulturerna blandades och tog intryck av varandra. Spåren finns kvar i språket och i namnen på städer, företeelser och människor. Jag sitter här och undrar varför just Lördag fick behålla sitt romerska ursprung i engelskan när alla de andra veckodagarna fick nordiska namn.  Nu färdas jag ännu längre bakåt i tiden. Vem är det som glider fram här innan järnåldern ? Varifrån kom de som först förde språket till vårt land. Ordet vatten anses nog fortfarande ha sitt ursprung från Sanskrit liksom många av de ord som är de mest betydelsfulla och grundläggande för oss som t.ex. de som berör familjen, färger, äta och gud. Allt ligger i dunkel. Orden vandrar sina egna vägar, slår inte alltid följe med sitt folk. I den gula dimman rör sig människor från alla tidsåldrar, på väg någonstans, mot framtiden, mot mig.

flygare72

Kondenserad vattenånga bildar moln bestående av miljarder vattendroppar eller iskristaller. Den urgamla kretsgångens sista steg innan vattnet faller ner på jorden igen och bildar sjöar, vattendrag, våtmarker, hav och grundvatten. Under och över molnen, tre flygande livsformer och en markbunden. Alla ofrånkomligt beroende av varandra och vattnet för sin existens. Det är min själs glädje att jag får dela denna värld med alla dess livsformer och att jag har förstånd nog att förstå att jag bara är en liten del av det som är livet på jorden.

träsktroll72 

Träsken var svåra att passera, endast de som kände stigarna kunde ta sig fram någorlunda obehindrade. I skymningen kunde man se oförklarliga ljus, dansande dimslöjor och märkliga former vars skuggor tycktes röra sig. Rötter och stubbar bildar fantasieggande former vid vattenlinjen. Människor tog sin tillflykt hit, byggde hus eller hyddor på pålar, offrade till okända gudar i de svarta gölarna. Det stillastående vattnet i träsket hyser myriader av livsformer. De flesta verkar vilja komma åt mitt blod när jag ligger här och gör mitt första försök med dubbelexponering med olika objektiv. Man kan förstå hur berättelser om lyktgubbar, gastar och troll växte fram bland människorna som vistades här.

72näcken2

I ett vattenfall finns många hemligheter. Det finns många berättelser där vattenfallet spelar en central roll. Människor kastar sig utför i kanoter, tunnor eller faller helt handlöst, en del gömmer sig i det, andra kommer undan en fara genom att utnyttja fallet. För den vandrande fisken kan fallet vara ett hinder eller ett sätt att ta sig vidare upp till sina lekplatser. Sitter man stilla och lyssnar kan man höra röster, sånger och instrument ifrån vattenfallet. De gamla berättelserna kommer över mig när jag sitter nedanför fallet. Vad är det jag ser där i klippan ? Kanske Näcken själv.

 

72fredriksfors3

Djupt inom mig och säkert i alla levande varelser finns en kärlek till det strömmande vattnet. I människans gryning uppstod kulturer nära vattendragen. Kroppen behövde vatten. Vattendragen innehöll fisk att fångas och ätas. Det var den enklaste transportvägen speciellt på sommaren då skogarna var farliga och ogenomträngliga. Men det fanns även faror med vattnet. Fienden använde sig av det för att ta sig inåt landet. Det hände att människor dog på grund av varelser som lever i vattnet eller helt enkelt drunknade. Berättelser och myter uppstod som delvis finns kvar än idag.  I den tidiga gryningen kommer vi alla nära dessa sägner även om vi inte längre minns dem. Fantasieggande former syns i morgondimman och skapas i vattnets virvlar. I min fotografiska utveckling ska jag försöka finna vägar att gestalta även den världen.