När jag väljer en bild att sätta upp på väggen är det oftast inte det rena, avbildande. tydliga fotografiet med skärpa jag vill se. Det ofärdiga som låter hjärnan fylla i det som saknas tilltalar mig mer. I en bok eller tidning däremot blir jag gärna imponerad över skarpa bilder och tydliga miljöer. Det kan vara fantastiska bilder men jag skulle inte sätta upp dem på väggen. Hur är det för er ? Hur tänker ni när det gäller bilderna som ni vill bo tillsammans med ? När jag går ut för att göra en bild för min vägg måste jag överexponera eller underexponera och se till att det uppstår rörelseoskärpa. I de otydliga formerna och rörelsen upplever jag mer av djurets egenskaper, mer av skönheten, mer av det som vi delar. Framför mig går en individ som delar sitt liv här på jorden med mig.
Arne Wennberg 
33 Comments
Nu har jag inte någon bild på väggarna hemma ännu. Skulle jag få för mig att sätta upp något så spelar det ingen roll om det är oskarpt, skarpt, med rörelseoskärpa eller utan, etc. Huvudsaken är att bilden är ”bra” och något jag själv gillar.
Din bild här ovan är som många andra lysande tycker jag! Och den är precis så tydlig som den bör vara för en bild med rörelseoskärpa anser jag. En fin balansgång som inte alltid är så lätt att få till. 🙂
Just det där med att bilden ska finnas där länge och hålla för att tittas på om och om igen. Att ständigt kunna fylla ett behov hos åskådaren måste ändå kräva något speciellt av bilden. Det finns ju så många bilder man hajar till inför, som är fantastiskt bra, som jag tycker om men ändå vill jag inte ha dem på väggen.
Jag hoppas det är ok att skriva lite på engelska? Det tar evigheter att formulera mina tankar på svenska – och min grammatik kan vara lite kreativ…
The blur of the photo definately works for me. It’s just the right amount – the main characteristics of the boar are still easily recognisable and the motion blur brings it to life.
However, it is not only the (un)sharpness that gets me wondering, it’s also the inverted lightning. Usually the main motive occupies the brighest part of the photo, as our eyes are drawn to it. But here it’s exactly the other way around. It’s somewhat out of the ordinary – interesting, but also takes a real conscious effort to make my eyes wander to the boar.
Oh, and concerning your question: I’d agree with Åke. Whatever works for a particular picture…
Thank you very much for your interesting analysis. This picture is supposed to be disturbing. It will be a picture on the wall for me and i want to see if it can stand the test of time. At the present time i like how my eye wander around the picture and find no exit. Let’s see what i think of it in a couple of weeks.
Jag tänker nog ungefär som du. Själv har jag dock inte satt upp någon egen bild, men om det skulle ske skulle det troligen vara ett mörk och oskarpt abstrakt eller halvabstrakt alster. Det finns väl en orsak till att bilder på många kalendrar ofta är skarpa och ”snygga”; de behöver ju inte hålla så länge, max en månad. Din bild på vildsvinet är nog något jag skulle kunna tänka mig att ha på väggen.
Mvh/Jukka
Trodde nog att du hade den läggningen. Det är lite kul att dela in sina egna bilder i olika grupper. För mig finns det t.ex kategorierna hemväggen, utställningen, boken, webben, trofe’bilder, samlarbilder och minnesbilder.
Här håller jag också med dig. Visst är det så att vissa bilder enbart fungerar i vissa sammanhang och inte alls i andra.
/Tomas
Själv så har jag inga problem med att hänga upp skarpa och tydliga bilder, likväl så gillar jag det abstrakta också. Eftersom jag är väldigt egenkär av mig så hänger jag nästan uteslutande mina egna bilder på väggen. 🙂 Dessa bilder måste då alltid ta fram ett minne eller en tanke en känsla. Jag kan tröttna lika mycket på abstrakta som tydliga bilder, men kan de ta fram ett minne ett speciellt ögonblick så kan de få hänga väldigt länge. Abstrakta bilder kan bli för abstrakta för mig, kan ge mig en känsla om att bilden inte är färdig, ibland även ge mig en känsla om att bilden är misslyckad. Det är en tunn linje som man vandrar på när man ska visa abstraktion, lyckad eller misslyckad, färdig eller ofärdig. Det är så personligt.
Din bild som du presenterar här är en härlig bild som visar det vilda i djuret genom rörelseoskärpan. Men för mig så är den för enkel i sitt bildspråk för att få hänga på min vägg. Känslan jag får är att den har fel format, kan vara så enkelt att den behöver ett mer liggande format för att passa mina ögon. Hoppas att jag inte är alltför elak.
Vänligen Mats
Nej jag tycker aldrig du är elak. Jag gillar din uppriktighet. Jag ställde ju frågan för att jag är mycket intresserad av de här mekanismerna. Jag tror det kan vara lite utvecklande för mig att tänka igenom det här. Jag har inga färdiga svar varför jag själv gillar den här bilden. Kanske just för att den har ett väldigt enkelt bildspråk och kanske kommer jag att tröttna på den. Den är ovanlig för mig både genom formatet och att det inte förekommer någon interaktion i bildens element. Den interagerar bara med observatören som jag upplever det.
Tog du med detta svin som exempel på en otydlig bild? Jag som ser det hur tydligt som helst. 😉
Nä, allvarligt talat så begriper jag nock vad du är inne på och jag kan också hålla med dig till stora delar. Mitt största aber är bara att jag har så förbaskat svårt för att komma till skott och välja ut några av mina egna bilder till väggen. Där ställer jag nog på tok för höga krav för att jag ska känna mig nöjd. Ska nog låta någon annan göra detta urval när jag tänker närmare på det.
Jo men jag tror som sagt att det kan vara ett viktigt steg i utvecklingen att fotografera för sin egen vägg såväl som att ta bilder för andras väggar.
Intressant! Själv hänger jag inte upp svin på väggen 🙂 hehe, inte ännu i alla fall.
Men jag ser gärna variation mellan mer abstrakta skildringar och ”bilder med skärpa” om man så vill..
/Niklas
Mmmm det skulle var intressant att få se vilka av era egna bilder ni har satt upp och vilka som suttit uppe länge.
Den här bilden är mycket bra – helt klart en bild jag skulle sätta upp på min vägg. Ofta tilltalar de lite mer abstrakta bilderna mig mer. De håller längre helt enkelt. Men jag har även en del skarpa bilder som jag gillar på min vägg. jag behöver nog variation på mina bilder för att inte tröttna.
/Marie
Är dina bilder personliga, känslosamma eller neutrala ?
Bor tillsammans med mina, Terjes och ett par andra fotografers bilder och det är en blandning som jag trivs med. Abstrakta, rörelser, tydliga och skarpa. Men dom finns på väggarna på ett sådant sätt att det känns skönt!
Din svinbild… den skulle jag kunna ha på väggen!!
//M
Men när det gäller dina bilder, väljer du bilder som berör dig eller som du bara tycker är vackra, vad är det i bilden som gör att du vill ha den så länge framför dig
Jag väljer bilder som berör mig. Mina personliga bilder helt klart!
Helt överens. En mycket bra bild. Supersnyggt!
/Mats
En fråga jag ställer mig är om jag vill bli berörd av bilden på väggen och i så fall på vilket sätt. Den kommer ju att ge mig en sinnesstämning som jag får gå med hela tiden när jag är hemma. Kan man påverka hur man tänker och mår med de bilder man omger sig ? Jag tror det. Då måste jag göra bilder med uttryck av energi, glädje och framtidstro.
Tack för att du vidgar mitt begrepp om bilder! Jag hade själv inte tänkt så specificerat som ”hemväggen, utställningen, boken, webben, trofe’bilder, samlarbilder och minnesbilder.”
Något jag ska fundera mer på!
Gillar svinbilden för att den suddar ut gränserna mellan djuret och naturen. Raggen upplöses i bakgrunden medan gräset framför får ett hårliknande utseende över benen.
Alla djur har ju också olika personligheter och den här känns som att den poserar, en estradör? 😉
/Rikard
Det kanske kan vara till nytta att tänka på de här kategorierna, att tänka på syftet med bilden jag ska göra idag när inspirationen tryter.
Den här suggan var lite nyfiken på mig och gick runt ett tag och tittade eller lät sig beskådas. En estradör, ja hon var i alla fall inte blyg.
Häftig bild Arne!
Jag får en känsla av att det är en Tapir som strövar fram på en solpinad savann där markvegetationen är utbränd och närmast färglös. Men nu tror jag inte att Tapiren lever på den afrikanska savannen, men det är det första tanken som slår mig. En spännande bild är det iaf, den vänder lite den rådande trenden att naturbilder bör vara dunkla för att vara spännande och intressanta!
Mvh, Jörgen
Tack Jörgen
Min avsikt är att skala bort så mycket jag kan av färger och former men ändå lämna kvar tillräckligt för att hjärnan ska fylla i resten. Tack för att jag fick ta del av din tolkning.
Bilden du visar här hade passat bra på min vägg helt klart, jag har faktiskt några egna tagna bilder på väggen. Det är lite blandade motiv men mest naturbilder ganska skarpa sådana.
Morgan
Kan tänka mig att du skulle kunna välja en väggbild just för att den bara är vacker eller väcker ett minne.
Jag har ännu inga egna bilder på väggarna hemma men har för avsikt att börja skriva ut bilder bara för att ”prova” hur det känns att ha dem fysiskt på papper på väggen istället för bara på datorn. Vilka bilder jag kommer att välja har jag inte börjat fundera på än. Klart är dock att jag inte tycker att bilder måste vara oskarpa för att hålla länge. Även en superskarp bild kan få hjärnan att börja jobba och fundera vilket jag tror är avgörande för att en bild ska hålla sig kvar på väggen länge.
//Lars U.
Ska bli intressant att höra vad det blir för typ av bilder, men de ska i varje fall engagera om jag förstår dig rätt inte bara vara vackra.
Har nästan inga egna bilder hemma utan mer Lars Jonsson litografier mm. Svårt att exakt säga vad som gör att en bild håller uppe intresset tillräckligt länge och berör tillräckligt för att hängas på väggen. Att känna någon personlig beröring med motivet är en viktig del tror jag. Jag har ingen direkt relation till vildsvin som din bild visar och skulle troligen inte välja den som tavla oavsett om den var skarp eller inte.
Fast nu märker jag att mina tankar inte håller hela vägen ut för jag har inte någon som helst relation med mullvadar heller och din förra bild känner jag ändå en personlig beröring av och skulle gilla som tavla.
Jag återkommer om det klarnar 🙂
/Anna
Det är väl det att du vill bli berörd av bilden. Fast är det verkligen så att man vill bli berörd att alla sina bilder på väggen. Har man inte bara ett behov att vila ögonen ibland. Att få en känsla av lugn och ro.
Vila är en viktig del närman väljer ut bilder att ha på väggen. Speciellt de man vill ha länge. En av mina favoriter är en Lars Jonsson-litografi i sovrummet med två skärfläckor i vila med näbbarna instoppade under vingen. Det ger mig ro och vila.
Man behöver nog en blandning av ro- och vilabilder och av beröra- och upptäcka nyttbilder.
/Anna
Skall tilläggas att de vackra skärfläckorna var en present till mig när jag examinerades från datavetenskapen på universitetet. De sitter närmast fotändan på Annas säng, men jag tittar på dem ofta, och särskilt när jag känner att jag vill ha lugn.
Att ha en bild länge på väggen presenterar ett komplicerat dilemma… personligen tror jag att en nonfigurativ bild som lockar fantasin kan fungera i längden. En figurativ bild har tendensen att bli ett snabbt igenkänt landskap som man tröttnar på.
Samtidigt är ju smaken som baken, och vi är alla olika. Personligen gillar jag mörka bilder. Det ljusa svinet faller inte mig i smaken som väggkonst, men det säger ingenting om bilden som bild, jag tycker den är fantastisk. En väggbild måste man inte ha en relation till från början… det är något som växer fram tycker jag, då självklart utöver den relationen man redan har eftersom man valde den till väggbild.
Rörigt värre… frågan är om jag själv vet vad jag menar… men jag tror det… känslomässigt ivarjefall.
🙂 Lasse
I love your style, you have a very attractive language.