Det oemotståndliga vattnet

 

Vad känner stenen då den första gången träffas av vattnets eviga kraft. I årtusenden strömmar vatten längs fåror i stenen som blir allt djupare. En obönhörlig kraft som sätter spår fastän dess verkan inte syns i nuet. Vattnets styrka bygger på det eviga, det obönhörliga och det ständiga upprepandet. Det finns ingen återvändo när vattnet börjar rinna, när vågorna ständigt sköljer över klipporna eller när grundvattnet droppar från stalaktiten. Nya former och mönster bildas, vattnet låter sig inte hejdas, det finner nya vägar och med tiden når det sitt mål att återförenas med havet, med livet och med den eviga. Ingenting står i längden emot vattnets kraft. Det är livets början, dess förutsättning och för mig oändligt betydelsefullt.

Svininfluenser

 

Ordet influensa kommer från latinets influere som betyder flyta in eller strömma in.  Astrologerna tänkte sig ett fluidum som flöt ner från stjärnorna och påverkade människorna. Betydelsen smitta är känd från 1500 talets Italien. Innan dess hette fenomenet catarr eller catarralfeber efter ett grekiskt ord som betyder ström.  Det är möjligt att flera av de större pandemierna orsakats av muterad eller blandad arvsmassa från den ursprungliga virusformen som endast smittar mellan svin. Ordet svin är fornnordiskt och är väl det rätta namnet på den här besten då man inte hade anledning att skilja mellan vilda och tama. Att vildsvinet varit betydelsefullt för människan sedan de första jägarsamhällena kan man förstå då det förekommer i nästan alla mytologier världen över. Gloson är ett väsen i nordisk folktro. Hon hade rakbladsvassa borst som hon sprättade upp folk med när hon sprang mellan benen på dem. Ibland kunde en person med röd hätta ses rida på henne. Influensan har antagligen ledsagat svin och människa genom årtusenden. Det är inte utan att jag känner mig som delaktig i ett kulturarv när jag sitter här med febern rasande i min kropp.

En värld av dimmor

 

Solen försöker tränga igenom morgondimman. Ett blekt ljus lyser upp alla former . Flygande skepnader jagar igenom dimslöjorna och de otydliga konturerna av naturformationer. Är det vän eller fiende därute i dimman. För Gustav II Adolf innebar dimman över Lützen den 6 november 1632 slutet på alla drömmar om makt och härlighet. Sårad i vänster armbåge red han in i en grupp kejserliga kyrassiärer och sköts i höger lunga, gled av och släpades efter hästen. Han träffades av flera kulor, värjor och pansarstickare och blev till slut liggande på rygg fortfarande vid liv med blicken upp mot himlen som så många andra krigare genom vår konfliktfyllda historia. Solen tränger igenom dimmorna, vita moln jagar fram mot blå himmel,  kanske flyger en fågel förbi, naturen verkar opåverkad av det mänskliga bullret. Vad tänker man då under de sista skälvande minuterna.  Jag har träffat många människor i livets slutskede och för de flesta är det förlusten av de människor som står en nära samt förlusten av att inte längre få uppleva naturen det som till sist känns allra svårast. För många människor är det först då de upptäcker vad som verkligen betyder något. Vi borde lära oss tidigare vad som är viktigast för oss i vårt liv i en värld av dimmor.

En dag för alla själar.

På 100-talet e.kr. hade varje helgon en egen dag och man hade särskilda fester till deras ära. Helgonen ökade emellertid i antal och till slut blev det fullt i almanackan. År 855 beslöt därför Kejsar Ludvig den fromme att skapa en alla helgons fest för de helgon som inte kunde få egna dagar. Efter reformationen i slutet av 1600-talet övergick dagen alltmer till en minnesdag för våra avlidna anhöriga och deras själar. Hos oss firas sedan 1953 dagen på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Kvällen före  allhelgonadagen firade kelterna Samhain, en fest som markerade att sommaren var slut och det nya året började. Som alltid trodde man att onda makter var aktiva under naturens brytpunkter och därför tände man eldar för att driva bort dem. Jack o lantern är en saga om en man som för sin ondskas skull ej kom in i himlen och ej heller i helvetet eftersom han hade lurat djävulen. Därför vandrar han i evighet runt och äter rovor. De han ätit gör han lyktor av och fyller med glödande kol. Även i vår del av världen är denna tid sedan före järnåldern förknippad med döden och visst ligger det en livets och naturens solnedgång över denna tid på året.

Vaccin ! En helig ko.

Ordet ko kommer från Sanskrit och är nog ursprungligen ett härmande av dess läte. Idag kallas honor av nötkreatur som fått ungar och producerar mjölk för ko. Detta gäller även för val, älg, hjort och elefant, gemensamt för alla är att deras ungar kallas för kalvar. Inom hinduismen betraktas kon som helig på grund av dess kvalitet som livgivare och bärare av gudomlighet.  Hos oss är uttrycket helig ko snarare en politisk term för en situation då en åsikt har så hög status  att opinionen blir negativ om man ens diskuterar de fakta som åsikten bygger på.  I dessa tider talas det mycket om vaccin, få känner till att ordet kommer ifrån latinets ord för ko nämligen Vacca. Den engelske läkaren Edward Jenner hade under sin studietid hört en bondkvinna säga att hon inte kunde få smittkoppor eftersom hon hade haft kokoppor (variolae vaccinae) variola=koppa.  Jenner ympade 1796 in kokoppor på en åttaårig pojke, sex veckor efter testade han att ympa in smittkoppor på pojken som inte blev sjuk. Därmed hade den första vaccinationen genomförts. Uttrycket kohandel har vi lånat från tyskland där man sedan 1890 talet använt uttrycket för tvivelaktiga politiska överenskommelser. Svenska Akademin har hämtat ett av sina belägg för ordförklaringen från ett nummer av DN 1933. ”det ligger i kohandelns natur att man offrar vad man inser vara till hela landets bästa för att främja extrema grupp och klassintressen”  Kan det möjligen vara så att vaccineringsfrågan blev en helig ko, när man började diskutera de fakta som ligger till grund för vaccineringen och man upptäckte att det fanns andra intressen som  vägde tyngre än viljan att skydda medborgaren för sjukdom. En kohandel måhända.

Surt sa Mickel Räv om rönnbären

 

Räven har troligen fått sitt namn efter dess rödbruna färg. Det är ett urnordiskt namn som verkar besläktat med ordet rav som är bärnsten. Redan 600 år f.kr finns berättelser om rävens slughet och listighet. I Aisopos fabler berättas det om hur räven serverar mat på en flat tallrik så att storken ej kan få något i sig. I fabeln om druvorna försöker räven nå upp till druvklasen men misslyckas, räven skäms och säger att han inte ville ha dem då de var sura, varefter uttrycket surt sa räven om druvorna myntades. Sensmoralen var en dålig bortförklaring som alla genomskådar. Under århundradena har berättelsen letat sig fram till norden och druvorna har bytts ut mot rönnbär vilket visar att dåtidens människor helt missförstod fabeln eftersom rönnbär faktiskt alltid är sura.  Jag förundras ofta över den rikliga kommunikationen mellan rävmamman och hennes ungar, hon lär ha upp till 28 olika läten som kombineras på olika sätt, inte helt olikt vårt alfabet. Första gången namnet Mickel används till räven är av Gustav Vasas levnadstecknare Peder Svart 1558.

Påskhare och Bjära

Vårt påskfirande är en mixtur mellan hednisk och kristen tradition. Symboler som ägg och hare handlar om fortplantning och fruktbarhet, något som var viktigt att be gudarna om under vårblotet. Den gula färgen är en symbol vid vårfestivalen för hinduismen i indien. Ordet påsk följde med de första kristna missionärerna till norden. Det är ett hebreiskt ord som betyder passera förbi. Det syftar på att innan judarnas uttåg från egypten varnade Gud Moses att han skulle döda den förstfödde sonen i varje egyptiskt hem, men passera förbi de dörrar som insmorts med blod från ett lammoffer. Med kristendomen följde även en annan syn på kvinnan och naturkunniga kvinnor benämndes häxor och förföljdes. Idag klär barnen ut sig till häxor på skärtorsdag. Enligt traditionen använde sig häxorna av ett naturväsen som kallades bjära eller pukhare för att stjäla mjölk från grannens kor. Den här lilla haren verkar se något i skuggorna som passerar förbi. Är det måhända påskharen ?

Demoner

 

Det finns en reva i det mörker som omsluter mig. Den släpper in lite ljus, det är höst utanför och den är kall, klar och fylld av liv. Innanför jagar en skrattande demon runt efter trådar att sluta revan med, eller så är det bara något jag förleds att tro när jag ser ut från min mörka utsiktspunkt. Demoner förekommer flitigt i filmen och litteraturens värld, de är  uteslutande onda och tar sig in i vår värld genom revor i dimensionerna. Ordet demon kommer från grekiskans daimon som från begynnelsen betecknande en gudomlighet. Platon skilde mellan theoi(kultgudar) och daimones(lägre gudamakter). Daimones är bildat av verbet daiomai som betyder fördela, tilldela eller bespisa. Senare kom daimon att betyda en skyddsande som följde varje enskild människa. Kristendomen vände begreppet till att betyda ond ande och i latinet kom adjektivet demonisk att betyda djävulsk eller ondskefull.  Kanske är den skrattande demonen i själva verket min skyddsängel, kanske är det den som rivit upp en reva till världen utanför.

Drömmen om flykt

 

Skriet lockar den gamla örnen som sitter i sin bur i Skånes djurpark. Han behandlas väl, mat kommer i riklig mängd. Människor går förbi och häpnar över hans prakt och storhet.  Han sitter längst upp i trädet alldeles intill nätet som om det ändå fanns hopp att en dag……. Fri flyger hans syster över honom, lockande och oförstående över det nät som hindrar hennes bror att ansluta. Ordet örn finns i olika besläktade varianter i de fornnordiska språken, forntyska, keltiska och saxiska. Det ord som alla dessa varianter ursprungligen är besläktade med är det grekiska ordet ornis som betyder fågel och som utgör basen för ordet ornitologi. Läran om fåglarna har hämtat sitt namn från dess främsta företrädare örnen.  Vill man hitta uråldriga spår efter örnen i vår historia bör man leta bland mansnamn som Arn, Arne, Arnold eller i ortsnamn som Arnö, Arnäs, Årnberga och Arnås.

Köldtålig ungkarl

 

Bofinken sitter och betraktar nätet med viss förundran, kanske tänker han på genialiteten i fångstmetoden eller så filosoferar han såväl som jag över om finka i meningen fängelse har något med fåglar att göra. Det är faktiskt så att rådhusfängelset i Ribe kallades på 1500-talet finkeburet och i Stockholm 1480 benämndes rådhushäktet för siskeburen. Liknelsen mellan människa och fågel i bur har således följt oss genom tiden och finns kvar än idag. Fågeln är i germanska språk uppkallad efter varningslätet, fink, fink. Förledet bo kommer ifrån trädet bok. På latin heter bofinken Fringilla coelebs. Fringilla kommer ifrån ordet frigus (kyla) vilket härleds från det faktum att fåglarna sjunger trots kyla. Coelebs betyder ogift och Linne’ menade att endast honorna flyttade medan en del hanar stannande kvar som ogifta ungkarlar. Därav namnet köldtålig ungkarl.