Just nu vet jag många som har det svårt. När spåren efter någon du förlorat är det enda som finns kvar, är det gott att ha en vän i flykten.
Vad är jaget ? Medvetenheten om sig själv som ¨jag¨, att se sig själv utifrån. Vi känner till ganska mycket om hjärnans funktion. Den inhämtar data från känselkroppar i huden, musklerna, bindväven och skelettet så att vi upplever och minns beröring, kyla värme, vibration, rörelse och smärta. Den samlar in data från syn, hörsel, smak och lukt och sammanbinder allt i ett nätverk av minnesbitar klassificerade efter lust och olust som dessutom är placerade i en tidsaxel. Den styr vår motorik och lagrar alla rörelser i minnesbitar som sedan kan användas automatiskt som motoriska program. Dessa funktioner har även djurens hjärnor om än specialiserade och i vissa områden överlägsna oss människor. De flesta nya beslut påverkas av minnen från liknande situationer till den som du ska ta beslut om och de är kopplade till lust eller olust. Men vi vet inte var i allt detta vårt jag uppstår. En del påstår att vårt jagmedvetande är det som skiljer oss från djuren. Det är ganska intressant att man kan dra en sådan slutsats när vi inte ens har hittat förklaringen till vår egen jaguppfattning. Jag tror att jagmedvetenheten är grundläggande för hjärnan hos alla levande varelser, den behövs som fundament när du kommer till vägvalet mellan lust och olust.
En vandring i månskensnatten tidigt på året väcket tankar och minnen. En gång för länge sedan fanns här människor som brukade jorden. Marken gav inte mycket tillbaka ty detta är stenarnas rike. Skulle man hålla sig med djur krävdes foder de långa kalla vintermånaderna och slåttern räckte ofta inte till. Man klippte då skotten på lövträden för att så snabbt som möjligt få massor av löv som sedan torkades och sparades till vintermånaderna då de gavs åt boskapen som foder. Detta förfarande kallades hamling. Hamlade träd växte långsammare, åldrades fortare men kunde likväl uppnå en aktningsvärd ålder. Fortfarande finns de här som ett minne från den tid då människor höll sig med boskap här på ön. På något sätt känns det riktigare att se på dessa träd i månljuset. Kanske för att träden är som en spegling från en annan tid liksom månljuset endast är en spegling av det ljus som finns någon annanstans.
I fornnordiska språk betydde vinter även år . Detta lever kvar i vissa ord som t.ex vintrunge som betyder årsgammalt föl och vi kan fortfarande fråga hur många vintrar någon levat. Det intressanta för människan som levde nära naturen var årstidernas gång, sådd och skörd och planeringen inför de olika årstidernas olika tillgång på föda. Med en större exakthet för dagen då övergången mellan två tidsperioder sker kom även en rädsla. Närvaron av onda makter kunde vara större så det var viktigt att tända eldar för att hålla det onda borta, vid tolvslaget kunde domedagen inledas och om man sov över midnatt visste man inte om man skulle vakna igen. Därför var det viktigt att vaka in det nya året och den traditionen lever kvar även om en del av skräcken har försvunnit. Jag håller mig borta från fyrverkerierna och beger mig ut i natten för att uppleva månskuggorna denna natt. När det gäller att mäta tid har månen alltid haft en stor betydelse. En månad har alltid betytt tiden mellan två fullmånar. Själva ordet kommer från Sanskrit och betyder just mäta. Vill man uppleva närheten mellan människa, natur och tid vet jag inte bättre sätt än att se månskuggan förflytta sig under stjärnhimlen en kall vinternatt.
Julkärven är idag ett välkommet födotillskott för våra fåglar. Ursprungligen är den skördens första kärve som sparades till julen och sattes ut på en stör under höknatten (vintersolståndet) som ett offer till Odin, så att hans häst kunde äta av den under den vilda jakten . Den vilda jakten hördes på natten och ansågs vara Odens jakt efter övernaturliga väsen. Odens häst Sleipner var en grå, ardennerstark, åttafotad häst. Sleipner hade runor inristat i tänderna och kunde galoppera snabbare än vinden. Sleipner färdades på marken, i luften och till havs och var mycket älskad av Oden.
Jag ger dig av mitt ljus och min förhoppning är att ljuset i min själ ska lysa upp mörkret i din själ. Jag ger en del av mitt liv till dig så att ditt liv ska bli bättre. Att ge någon annan ljus är en kärleksfull handling, men det är lika viktigt att ha förmågan att ta emot ljus när man väl får det av någon. Ljusbärandet är en stark symbolisk handling, i forntid byggdes högar med ris på de högsta kullarna s.k vårdkasar som antändes en efter en in i landet som varning, att nu kom fiender. I olympiska spelen överlämnas en eld mellan löpare som en symbol för seger, fred och vänskap. Lucifer kommer av de latinska orden lux(ljus) och ferre(bära) och är ett namn på morgonstjärnan. Lucia brukar även hon kallas för ljusbärare. Men i hennes fall är ljusen en symbol för glorian runt huvudet som bärs av alla helgon i den katolska kyrkan. De första människorna hade säkert ljusbärare när de förflyttade sig mellan boplatserna. Eld var svår att skapa, det var lättare att bära den med sig. Vi har använt elektriskt ljus i nära 150 år, innan dess fanns gasljus i viss utsträckning. Innan gasljuset fanns fick vi bära ljuset med oss. I städerna fanns lyktändare som gick runt och tände varje gatlykta. Att vara ljusbärare är en uråldrig handling men ack så viktig även i dessa tider då ett annat mörker hotar att breda ut sig över världen. Bli en ljusbärare om du inte redan är det.
Ordet kommer av latinets processus som betyder framskridande eller framsteg. Var i processen vi befinner oss var frågan som ställdes under fortsättningskursen till sommarkursen Kreativt naturfoto med Terje Hellesø. Framsteg hade vi alla gjort även om del inte tyckte det själva. Det handlade mycket om det personliga uttrycket i bilden och den fotografiska bilden som konst. Terje är en mästare på att ta fram det väsentliga i sin bildkritik och han gör det på ett sätt som enbart är utvecklande och positivt för självförtroendet och skaparglädjen. Han ställer frågor som tvingar fotografen till eftertanke och medvetenhet om sitt eget bildskapande. Lika skicklig och nytänkande som i sitt eget bildskapande är han som pedagog och ingen går oberörd ifrån hans kurser. Vi fick på söndagen ta del av hans senaste bilder och det är verkligen spännande saker på gång. Helt nya bildkompositioner med spännande geometriska tekniker, färger och ljus. Ordet konst kan härledas till fornsvenskans ord för insikt eller forntyskans ord för vetande och vad processen mot fotografisk konst handlar om är verkligen ett framskridande mot en ökad insikt och vetande.
Vad känner stenen då den första gången träffas av vattnets eviga kraft. I årtusenden strömmar vatten längs fåror i stenen som blir allt djupare. En obönhörlig kraft som sätter spår fastän dess verkan inte syns i nuet. Vattnets styrka bygger på det eviga, det obönhörliga och det ständiga upprepandet. Det finns ingen återvändo när vattnet börjar rinna, när vågorna ständigt sköljer över klipporna eller när grundvattnet droppar från stalaktiten. Nya former och mönster bildas, vattnet låter sig inte hejdas, det finner nya vägar och med tiden når det sitt mål att återförenas med havet, med livet och med den eviga. Ingenting står i längden emot vattnets kraft. Det är livets början, dess förutsättning och för mig oändligt betydelsefullt.
Ordet influensa kommer från latinets influere som betyder flyta in eller strömma in. Astrologerna tänkte sig ett fluidum som flöt ner från stjärnorna och påverkade människorna. Betydelsen smitta är känd från 1500 talets Italien. Innan dess hette fenomenet catarr eller catarralfeber efter ett grekiskt ord som betyder ström. Det är möjligt att flera av de större pandemierna orsakats av muterad eller blandad arvsmassa från den ursprungliga virusformen som endast smittar mellan svin. Ordet svin är fornnordiskt och är väl det rätta namnet på den här besten då man inte hade anledning att skilja mellan vilda och tama. Att vildsvinet varit betydelsefullt för människan sedan de första jägarsamhällena kan man förstå då det förekommer i nästan alla mytologier världen över. Gloson är ett väsen i nordisk folktro. Hon hade rakbladsvassa borst som hon sprättade upp folk med när hon sprang mellan benen på dem. Ibland kunde en person med röd hätta ses rida på henne. Influensan har antagligen ledsagat svin och människa genom årtusenden. Det är inte utan att jag känner mig som delaktig i ett kulturarv när jag sitter här med febern rasande i min kropp.
Solen försöker tränga igenom morgondimman. Ett blekt ljus lyser upp alla former . Flygande skepnader jagar igenom dimslöjorna och de otydliga konturerna av naturformationer. Är det vän eller fiende därute i dimman. För Gustav II Adolf innebar dimman över Lützen den 6 november 1632 slutet på alla drömmar om makt och härlighet. Sårad i vänster armbåge red han in i en grupp kejserliga kyrassiärer och sköts i höger lunga, gled av och släpades efter hästen. Han träffades av flera kulor, värjor och pansarstickare och blev till slut liggande på rygg fortfarande vid liv med blicken upp mot himlen som så många andra krigare genom vår konfliktfyllda historia. Solen tränger igenom dimmorna, vita moln jagar fram mot blå himmel, kanske flyger en fågel förbi, naturen verkar opåverkad av det mänskliga bullret. Vad tänker man då under de sista skälvande minuterna. Jag har träffat många människor i livets slutskede och för de flesta är det förlusten av de människor som står en nära samt förlusten av att inte längre få uppleva naturen det som till sist känns allra svårast. För många människor är det först då de upptäcker vad som verkligen betyder något. Vi borde lära oss tidigare vad som är viktigast för oss i vårt liv i en värld av dimmor.
